logo

Ett digitalare kulturarv

Digisams verksamhet 2011-2015

2 Digital kulturarvsinformation och digitaliseringen av samhället

I den av regeringen beslutade IT-strategin, IT i människans tjänst – en digital agenda för Sverige, beskrivs frågan om digital kulturarvsinformation under kapitlet Tjänster som skapar nytta, tillsammans med områden som vård och omsorg, skola och undervisning. Detta understryker komplexiteten i det framväxande digitala samhället, men också det svårfångade i själva begreppet digitalisering.

I Digitaliseringskommissionens delbetänkande, En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13) konstateras att digitalisering är ett begrepp som blivit centralt inom IT-politiken och att det, i den digitala agendan, används flitigt men utan att närmare preciseras.

Digitaliseringskommissionen konstaterar vidare att begreppet digitalisering vanligen används i två olika betydelser. ”Dels som informationsdigitalisering, det vill säga omvandling av information till digital form, dels som samhällelig digitalisering, det vill säga (ökad) användning av it i bred bemärkelse i samhället.”

I Digisams slutrapport används begreppet digitalisering i betydelsen skapande av digitala representationer av analoga objekt som föremål, bilder, dokument och film. Men självklart ingår denna form av digitalisering i en större helhet där nya system, verktyg och uttryck i en allt snabbare takt präglar vår vardag och våra användningsmönster.

Digit@lt kulturarv är den strategi som, under perioden 2012 – 2015, styrt de statliga kulturarvsmyndigheterna och institutionerna samt Digisams arbete med digitaliseringen av kulturarvet. Här används begreppet digitalisering i kontexten av att digitalisera, digitalt bevara och digitalt tillgängliggöra kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation, men i ett tydligt kulturpolitiskt perspektiv där tillgången till kulturarv och medborgarnas möjlighet att delta och vara medskapare sätts i centrum.

I denna rapport, liksom i andra rapporter och sammanhang, nationellt som internationellt, används parallellt digitalisering av kulturarvsinformation och digitalisering av kulturarvet. Självklart kan inte kulturarvets komplexa och mångbottnade karaktär fullt ut fångas i digitala representationer. Samtidigt skapas i dag kulturarv som helt eller delvis är digitalt. Denna rapport är inte platsen för att försöka identifiera frågor om gränser eller gränslöshet mellan det reella och det virtuella. Digisam kan bara konstatera att det analoga och det digitala kulturarvet är starkt förbundna med varandra och att vi bara sett början av vad detta kan föra med sig när det gäller forskning, utbildning, användning och upplevelser.

Vi har alltid levt i en föränderlig tid, men möjligen går det fortare än vanligt nu. Många upplever också utvecklingen som mer svåröverskådlig än tidigare och att den ställer oss inför utmaningar av en ny typ. Hur förbereder man sig för att vad som helst kan hända?

Den digitala utvecklingen har på ett avgörande sätt ritat om kartan. Internet möjliggör helt nya former och möjligheter för alla att vara delaktiga i samhällets olika processer, inte minst inom kulturen. Människor nöjer sig inte längre med att bara konsumera kultur. Allt fler vill också skapa själva, dela med sig och omskapa tillsammans med andra.

Målet för kulturpolitiken är ökad livskvalitet för medborgarna, i ett samhälle där kulturen är en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. För att nå dit måste kulturen var tillgänglig på ett sätt så att den i så hög utsträckning som möjligt går att använda och återanvända.

Kulturpolitiken har också som mål att främja ett levande kulturarv i ständig utveckling. Digitala resurser och tekniker är viktiga instrument som kan bidra till att kulturarvet blir mer synligt och tar plats på fler ställen i samhället. I det arbetet har de offentliga minnesinstitutionerna en viktig roll att spela.

Kulturarvet är i ständig förhandling och omtolkning. Det är viktigt att det finns öppna arenor för samtal om dessa tolkningar. Internet erbjuder arenor där minnesinstitutioner och medborgare kan mötas. Genom digital teknik öppnas nya möjligheter för institutionerna att göra kulturarvet tillgängligt och användbart för alla. De kan bjuda in medborgarna till att bli medskapande i den kultur och det kulturarv som vi, på olika sätt och i olika sammanhang, gemensamt brukar.

Den digitala informationen stannar inte vid landets gränser. Kulturarvsinformationen hör ihop med all annan information som förvaltas på andra håll i Europa och världen. Historier, platser och processer kan kopplas ihop över gränserna och ges en fördjupad mening och innebörd. Detta är en av grundtankarna för det europeiska samarbetet inom ramen för Europeana.

Inom kulturarvsområdet är det svårt att hitta exempel på att digitaliseringen gör verksamheten billigare. Digitalisering av samlingarna undanröjer t.ex. inte kostnaderna för förvaltning av de fysiska samlingarna. Finansiella förstärkningar behövs. Däremot medför digitaliseringen och användandet av digitala verktyg att publikarbetet kan drivas på ett sätt som ger större och snabbare effekt i samhället. Ett digitalt arbetssätt öppnar också upp för nya former av samverkan som, förutom att ge konkreta resultat i verksamheten, också innebär att många kan vara med och dela på kostnaderna för utveckling och förvaltning. Här räcker det inte med att samverka nationellt. De digitala utmaningarna och möjligheterna är desamma såväl inom som utom EU. Att samverka internationellt inom ramen för nätverk och projekt leder till kostnadseffektivitet och höjd kompetens.

Av de tio prioriteringar som styr inriktningen för EU-kommissionens arbete är Digital Single Market – Bringing down barriers to unlock online opportunities den strategi som har starkast inflytande på arbetet med digitalt kulturarv. Strategin vilar på tre pelare; bättre tillgång till digitala varor och tjänster on-line, en miljö där digitala nätverk och tjänster kan blomstra och digitaliseringen som en drivkraft för tillväxt.

Digital Single Market har stark inverkan på Europeanas strategier och planer samt, inte minst, på utlysningarna inom ramen för Horizon 2020, det europeiska ramprogrammet för forskning och utveckling 2014-2020.

Med Internet har ett nytt landskap för kommunikation snabbt vuxit fram. Horisontella nätverk, baserade på gemensamma intressen, knyter idag samman såväl enskilda individer som organisationer. Samtidigt har vertikala processer utvecklats, där medborgarna lätt kan komma i kontakt med beslutsfattare och enskilda experter. Det här påverkar självklart arbetet vid kulturarvsinstitutionerna, liksom frågan om digitalisering och användning av kulturarvsinformation och kulturarvsmaterial. Visst krävs tydliga beställningar från huvudmännen och formell organisation av arbetet, men för att arbetet ska bli framgångsrikt krävs också att de formella strukturerna kopplas samman med de mer löst knutna nätverken. Först då kan vi genom samverkan på ett effektivt och inkluderande sätt nå de uppsatta målen.

Samverkan tar tid, kräver resurser och engagemang. Samtidigt ger det mångfalt tillbaka. Om förutsättningarna är de rätta kan samverkan uppstå spontant. Men ska de övergripande målen för Digit@lt kulturarv nås krävs också ett utpekat ansvar för att initiera, inspirera och visa vägen. Detta är ett synsätt som är genomgående för Digisams bedömningar och förslag.

3 Digital kulturarvsinformation och digitaliseringen av samhället