logo

Ett digitalare kulturarv

Digisams verksamhet 2011-2015

3 Uppdrag

Uppdraget till Riksarkivet (RA) att inrätta och driva ett tidsbegränsat sekretariat för koordinering av digitaliseringen av kulturarvet löper ut i december 2015. I denna slutrapport redovisas hur Digisam tolkat uppdraget, hur det genomförts samt vilka överväganden och förslag som formulerats.

I reglereringsbrevet för 2016 fick Riksarkivet i uppdrag att fortsatt driva sekretariatet under året i enlighet med de villkor som framgår av nedan beskrivna regeringsbeslut den 10 februari 2011.

3.1 Ett samordningssekretariat för digitaliseringen av kulturarvet

Regeringen beslutade den 10 februari 2011 att ge RA i uppdrag att inrätta och driva ett samordningssekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet under perioden 2011-2015. I beslutet beskrivs de frågor som sekretariatet ska arbeta med för att stötta de statliga myndigheter och institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation.

RA fick i beslutet också i uppdrag att inrätta en styrgrupp med representanter från RA, Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Kungl. biblioteket (KB) samt något av de centrala museerna. Sekretariatet skulle ledas av en verksamhetsledare som också skulle representera frågor om digitalisering av kulturarvet gentemot andra statliga och privata aktörer.

Sekretariatet skulle vidare samordna arbeten som de deltagande myndigheterna gemensamt bedrev, t.ex. gällande digitalisering, gemensamma standarder och system samt policys och riktlinjer. Sekretariatet gavs i uppdraget mandat att överlåta samordningsrollen i enskilda frågor till någon myndighet eller institution, samt att tillsätta arbetsgrupper med fokus på särskilda sakfrågor.

Verksamheten vid sekretariatet startade under hösten 2011. Riksarkivet beslutade i november 2011 att ge sekretariatet namnet Digisam.

3.2 Bakgrund

Strategin Digit@lt kulturarv och uppdraget till RA 2011 har sitt ursprung i flera olika frågor och processer. Övergripande handlar det om den världsomfattande snabba förändring av kulturarvsinstitutionernas villkor och verksamhet som följer av samhällets digitalisering generellt. Det handlar också om användarnas ökade efterfrågan av information och upplevelser på digitala plattformar. En utveckling som drivs på av krafter långt från både kulturarv och politisk styrning och som skapar en ny, snabbt föränderlig, verklighet för alla att förhålla sig till.

På ett europeiskt plan har en viktig grund lagts för samverkan kring digitalt kulturarv genom etablerandet av Europeana, som en följd av de rådsslutsatser som antogs av EU i november 2008. En lång rad samarbetsprojekt har sedan dess resulterat i omfattande leveranser av metadata som gjorts sökbara via Europeanas portal. Ett flertal tjänster och verktyg har utvecklats gemensamt och många initiativ visar konkret på användarnyttan med en europeisk samverkan kring digitalt kulturarv, se t.ex. Europeana 1914-1918.

I Sverige tillsatte regeringen, våren 2007, en kulturutredning med uppdrag att se över kulturpolitiken, dess inriktning och arbetsformer. Parallellt tillsattes en särskild utredning för museiområdet, som gavs uppdraget att se över hur ökad samverkan kan frigöra resurser för museernas kärnverksamhet och därmed bidra till positiv utveckling på området.

Betänkanden från de båda utredningarna utgjorde underlag för regeringens proposition Tid för kultur (prop. 2009/10:3) som slog fast att den digitala utvecklingen skapar helt nya förutsättningar för kulturarvsmyndigheterna och institutionerna att ge medborgare och forskare tillgång till kulturarvet, oberoende av var de befinner sig geografiskt. Myndigheternas och institutionernas roller och förhållningssätt har redan påverkats av den digitala utvecklingen. Detta är en utveckling som kommer att fortsätta. För att nå målen för myndigheternas och institutionernas arbete med att bevara och tillgängliggöra kulturarvet för bredast möjliga användning krävs samverkan och gemensamma lösningar.

Regeringen beslutade den 26 november 2009 (Ku2009/2152/KT) att uppdra åt myndigheter, institutioner att senast den 9 april 2010 inkomma med underlag för en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande. Den nationella strategin, Digit@lt kulturarv, med mål och riktlinjer för genomförande utgår från de underlag som inkom som ett svar på regeringens uppdrag. Underlagen har också varit av central betydelse för Digisam i arbetet med att tolka uppdraget och planera verksamheten.

En annan viktig inspiration och källa till information har varit tidigare arbete för att söka samverkan mellan arkiv, bibliotek och museer (ABM). I rapporten ABM, samverkan mellan arkiv, bibliotek och museer från 2002 finns t.ex. en gedigen sammanställning av bakgrunden och det då aktuella läget. Rapporten är svar på ett regeringsuppdrag år 2001 till KB, Statens kulturråd (KUR) och Riksarkivet ”att göra en kartläggning av de åtgärder som hittills har vidtagits då det gäller samverkan inom ABM-området, såväl mellan de tre områdena som inom vart och ett av dem…” Ett flertal av de samverkansfrågor som där lyfts fram som viktiga är fortfarande lika aktuella och har också ingått i Digisams uppdrag.

3.3 Digit@lt kulturarv

I december 2011 fattade regeringen beslut om en nationell strategi, Digit@lt kulturarv, för digitalisering av kulturarvet. Målet med strategin är att kulturella verksamheter, samlingar och arkiv i ökad utsträckning ska bevaras digitalt och tillgängliggöras elektroniskt för allmänheten. Den huvudsakliga bakgrunden till strategin var målet att uppfylla de åtaganden som Sverige gjort gällande Europeiska unionens rådsslutsatser av den 20 november 2008 om Europeana, samt att bidra till att uppfylla de nationella kulturpolitiska målen.

Strategin täcker in hela bredden av digitaliseringsfrågor, från urval till bevarande och användning. I fokus står de möjligheter som digitaliseringen idag och i framtiden ger för användning, delaktighet och medskapande samt de förutsättningar som krävs för att detta ska vara möjligt. Digisam är en del av strategin och tillsattes för att operativt driva och koordinera arbetet med att nå målen för Digit@lt kulturarv.

Alla statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation skulle, i enlighet med Digit@lt kulturarv, ta fram en plan för digitalisering och tillgänglighet. Målen var högt ställda och skulle nås inom fastställda ekonomiska ramar. I strategin uppdrogs till de statliga kulturarvsinstitutionerna att senast 2015:

Digisam fick utifrån strategin i uppdrag att bidra till, samt i vissa avseenden samordna arbetet med, att nå målen genom att senast 2015:

I inledningen till Digit@lt kulturarv beskrevs den förändring som kulturarvsinstitutionerna stod inför som summan av samhällets digitalisering och institutionernas ansvar för de kulturpolitiska målen. Digisams tolkning har varit att nyttan för användarna är det övergripande målet för den nationella strategin. En koordinerad samverkan, krav och rekommendationer, tekniskt stöd för interoperabilitet och tillgänglighet m.m. är bara nödvändiga medel för att nå målet – en väl använd information till nytta och glädje för medborgarna.

4 Genomförande